Schematerapi

Vad är schematerapi?

Schematerapi är en form av KBT men har inslag av bl a anknytningsteori, gestaltterapi och psykodynamisk teori. I schematerapin har man större fokus på barndomserfarenheter än vad man har i traditionell KBT.

Under 70 och 80-talen upptäckte amerikanerna Aron Beck och Jeffrey Young att traditionell KBT inte riktigt fungerade för personer med djupare personlighets- och relationsproblematik. Mot bakgrund av detta utvecklade Jeffrey Young schematerapin som är en evidensbaserad, innovativ och integrativ terapiform. Terapiformen är särskilt lämpad för dig som brukar fastan i destruktiva förhållanden, är mycket svartsjuk eller rädd för att bli avvisad eller övergiven, har omättligt bekräftelsebehov eller kämpar med självanklagelser, bristande självkontroll, en känsla av värdelöshet, tomhet eller likgiltighet. Kanske har du länge försökt ta dig ur gamla mönster, men faller hela tiden tillbaka.

Vad innebär det att gå i schematerapi?

I schematerapin kartlägger man de livsmönster (scheman) som skapats i vår barndom i samband med att grundläggande emotionella kärnbehov inte blivit tillräckligt tillgodosedda. Vidare tydliggör man de strategier (modes) som vi som barn tvingades utveckla för att hantera dessa behovsbrister. Strategier som kan vara problematiska för oss själva, i relation till andra och i livet i stort. 

För att läka minnen och för att skapa förändring av scheman och modes jobbar man i schematerapin med; 

• Kognitiva tekniker; För att förstå hur problemen uppstått, hitta alternativa sätt att agera, skapa en inre monolog mellan den sunda vuxna och dysfunktionella modes.
• Upplevelsebaserade tekniker; T ex visualiseringar som väcker känslor associerade till emotionella kärnbehov för att läka dessa känslor samt att möta behov som saknats under barndomen.

• Beteendetekniker; Har som mål att ersätta dysfunktionella schemadrivna beteenden med sundare beteenden.

Schematerapi delas in i tre faser:

Den inledande kartläggnings- och konceptualiseringsfasen handlar om att bilda sig en god uppfattning om klientens aktuella problem och svårigheter i vardagen. Att utforska vilka scheman som uppstått som ett resultat av att grundläggande känslomässiga behov inte tillgodosetts på ett ändamålsenligt sätt under uppväxten och hur det tar sig uttryck i klientens liv. Man utforskat också klientens olika livsarenor för att se vilka yttre faktorer i vardagen som bidrar till att hålla honom/henne fast i lidanden och problem, men även vilka livsarenor som är potentiellt sunda och bra för klienten.

Den andra delen är förändringsfasen. I denna fas arbetar man aktivt med att bryta och förändra destruktiva relationsmönster, tillgodose grundläggande känslomässiga behov och läka scheman inom ramen för terapirelationen samt hjälpa klienten förändra och/eller ta sig ur olika osunda livsarenor. 

Den tredje och avslutande delen av terapin är konsolideringsfasen, som är inriktad på att hjälpa klienten att formulera och successivt börja levandegöra en personlig livsvision. Med detta menas att klienten får hjälp att i mer konkreta termer börja upprätta ett meningsfullt och hållbart liv. Den första delen av konsolideringsfasen överlappar förändringsfasen. I den senare delen går terapin mot ett gradvis avslut. Konkret kan arbetet i denna fas handla om att kartlägga och planera inför framtida risksituationer, formulera en sund personlig livsvision, stärka sunt vuxenmode, stärka nya sociala relationer, praktisera en personlig livsvision samt successivt avsluta.